Få samhällssektorer är så politiserade som akademin. De som vill försvara akademin mot politisk påverkan har missat att akademin redan är genompolitiserad. Universitetsämnen och akademiska professioner uppstår och läggs ned genom politiska beslut. Nästan alla forskningsmedel styrs av politiker, universitetsledningarna tillsätts av politiker (genom en komplicerad process som låter politikerna påstå att de egentligen inte styr processen) och samtliga utbildningar genomsyras av politiska moment som har som syfte att utbilda (fostra) kommande generationer så att de får rätt kunskapar (åsikter).
De främsta försvararna av obligatoriska politiska moment i akademin är de som dels sympatiserar med momentens innehåll och dels anser att momenten alls inte är politiska utan snarare förmedlar neutrala moraliska självklarheter. De menar att högre utbildning handlar om att lära sig rätt och inte om att själv utforska vad som är rätt; deras kunskapssyn liknar den som dominerade de medeltida klostren, där kunskap skulle traderas och memoreras snarare än ifrågasättas och utvecklas. Av uppenbara skäl det svårt för kreativa forskare att samexistera med dessa moralister inom akademin. De kreativa forskarna vill tänka utanför boxen medan moralisterna försöker dra gränser för vad som kan och får tänkas.
De högre skikten inom akademin präglas dessutom av ytterligare en sjuka. Denna sjuka stavas entreprenörskap. Många ”framgångsrika” forskare är egentligen inte särskilt kunniga, skickliga eller ambitiösa tänkare, utan det som utmärker dem är snarare ett pragmatiskt och cyniskt entreprenörskap som ger dem tillgång till stora forskningsmedel och många underlydande som skriver forskningspublikationer åt dem. En ”framgångsrik” forskare är alltså i regel en duktig säljare och chef, som, likt en VD på ett företag, är skicklig på att marknadsföra sin verksamhet och anställa produktiva medarbetare. Den ”framgångsrika” forskaren bygger upp sitt renommé genom att anges som författare till forskningspublikationer vars innehåller han/hon varken förstår eller bryr sig om. Kreativa forskare, som verkligen brinner för ett visst ämne, konkurreras i regel ut av de entreprenöriella forskarna och får acceptera att betraktas som andra rangens universitetsanställda.
Kreativa forskare kläms alltså från två håll – de hålls tillbaka av moralisternas gränsdragningar och utkonkurreras av entreprenörerna. De kreativa forskarna väljer därför, i allt högre grad, att lämna akademin för att finna andra vägar till fri tankeverksamhet utanför universitetens korridorer. Samtidigt blir moralisterna och entreprenörerna inom universitetsväggarna fler. Luftslottet blir skörare och skörare.
Clowns to the left of me Jokers to the right Here I am
Stuck in the middle with you
/Olov
