Slumpmässiga urval finns inte

Alla statistiska analyser bygger på att vissa villkor uppfylls. Om villkoren inte uppfylls är resultaten otillförlitliga, eller rent av helt missvisande.

Jag vill nu lyfta fram ett exempel på ett villkor som är viktigt för de flesta statistiska analyser, nämligen villkoret att det analyserade datamaterialet har samlats in genom ett slumpmässigt urval. Vad innebär det? Jo, det betyder att varje person i en tilltänkt population (den grupp man vill generalisera om) ska ha lika stor sannolikhet att dyka upp i datamaterialet. Alla statistiska slutsatser om signifikans och generaliserbarhet utgår från att det analyserade datamaterialet har samlats in genom ett slumpmässigt urval; enbart om detta villkor uppfylls är det möjligt att räkna ut sannolikheten att resultatet beror på något annat än just slumpen.

Men i praktiken kan inte datamaterial insamlade från människor vara helt slumpmässiga av det enkla skälet att de flesta personer inte vill medverka i de flesta studier. Om en forskare hör av sig till en presumtiv studiedeltagare och säger "du har blivit slumpmässigt utvald till vår studie" svarar studiedeltagaren oftast "tack, men nej tack".

Dessutom saknar de flesta forskare både den tid och de resurser som hade krävts för att kunna identifiera alla individer i en population, göra ett urval från dem och fråga de utvalda om de vill medverka. Forskningsdeltagare rekryteras oftast med betydlig enklare och billigare metoder, som inte alls involverar slumpmässiga urval av deltagare.

Så vilken slutsats ska vi dra av detta? Ska vi sluta forska? Ska vi curl up and die när någon frågor oss "så hur var det nu med den där slumpmässigheten"? Nej, det finns ingen mening med att ge upp, men vi bör inse våra begränsningar.

Jag tror man kan se på forskning ungefär som Winston Churchill såg på demokrati: forskning är den värsta sortens kunskapssökande - bortsett från alla andra sorters kunskapssökande som vi har prövat.

/Olov