Vill du vara ett geni - eller ha ett jobb?
Forskning är svårt. Det är hård konkurrens om både forskningsmedel och publiceringsmöjligheter. Ett halvt arbete är inget arbete. Ingen tackar dig för att du försökte. Därför måste du chansa: vill du försöka göra något som du verkligen tror på - något som är spännande, nydanande och kanske riktigt användbart - eller vill du gå den enkla vägen och trygga din anställning?
Innan du slänger ur dig ett svar, eller en invändning mot frågan, vill jag göra bilden lite mer komplex. Det finns inte en enkel väg utan flera. En enkel väg är att gradvis avvika från forskningsbanan och istället inrikta sig på undervisning. Du behöver oftast ta några tillfälliga anställningar innan du får en tillsvidareanställning som lektor, men när du väl har fått en tillsvidareanställning så kan du ofta bita dig fast så länge du står ut. Att stå ut är inte alltid lätt. Det är precis som på alla andra jobb.
En annan enkel väg är att försöka massproducera sådan forskning som efterfrågas och förväntas av dig. Om du massproducerar forskning kommer varje studie att likna en tidigare och aldrig gå utanför ramarna för det förväntade. Din forskning präglas inte av kreativitet utan bara av effektivitet. Massproduktionens enkla väg är bara enkel, och bara ett alternativ, för de forskare och doktorer som är skickliga på att knyta kontakter, konkurrera om forskningsmedel och publicera sig. Du väljer i så fall att bli en del av the game. Du blir en bricka i dina kollegors spel, och dina kollegor blir brickor i ditt spel. Målet är att göra karriär och inte att göra något som du verkligen tror på.
Oavsett om du väljer en tillsvidareanställning som lärare eller väljer att massproducera forskning så ger du upp din intellektuella självständighet. Lärarjobb är, som så många andra jobb, en utdragen kompetensavvecklingsprocess där du sakta förfaller och förlorar de förmågor som du en gång, som ambitiös doktorand, försökte odla inom dig. Massproduktionen av forskning är bara möjlig inom snäva ramar som tydligt definierar vad som ska göras på vilket sätt. Om du kliver utanför ramarna kan din forskning inte längre publiceras i samma tempo och du blir marginaliserad. Marknadskrafterna hindrar dig från att tänka för stora och komplexa tankar, som du inte har tid för och som du, tids nog, inte heller ser som särskilt viktiga. Din hjärna blir lika steril som dina forskningsresultat.
Vad är då alternativet? Hur kan man som forskare vara autentisk? Hur kan man göra något som man tror på - som inte bara upprepar samma gamla vanliga bla bla bla utan faktiskt bidrar till något fundamentalt nytt och annorlunda? Hur kan man ifrågasätta konsensusuppfattningar och formulera lösningar på outforskade problem?
Det finns egentligen bara ett svar på den frågan, så vitt jag kan se. Man får chansa helt enkelt. Man får skriva märkliga manuskript på lediga timmar, som de flesta kollegor inte förstår och inte tycker om, och sedan hoppas att de kan slå rot i någon perifer tidskrift dit andra kufar skickar sina märkliga livsverk. Antagligen går det åt helsike, men man har åtminstone en liten möjlighet, och ett litet hopp, om att få skriva något som verkligen betyder något. Du kommer antagligen bli utkonkurrerad och föraktad - kanske för evigt förpassad till vikariat eller anställningar utanför akademin - men åtminstone vågade du spänna din båge.
Jag vill bara tillägga en sak, innan jag avrundar. Man kan aldrig, på riktigt, tänka kritiskt och självständigt inom en akademisk organisation. Även om organisationen påstår sig högakta just kritiskt och självständigt tänkande så kan dessa ideal aldrig omsättas i praktiken inom organisationens väggar eftersom organisationen, till sin natur, strävar efter att samordna och utvärdera människors tankar och handlingar. Organisationen ställer upp ramar, regler och bedömningsmallar för vad som är bra och dåligt. Det är så man sållar mellan olika kandidater till samma tjänst och olika ansökningar om samma forskningsmedel. Självständigt och kritiskt tänkande preciseras och avgränsas därför alltid, i praktiken, till en viss form av önskvärt självständigt och kritiskt tänkande. Du förväntas tänka kritiskt och självständigt på vissa sätt men inte på andra. Alla kritiska och självständiga tankar är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra.
Så vilken väg blir din?
/Olov
