Introduktion till teoretisk analys och teoretisering
De teoretiska bidragen skiljer agnarna från vetet
I de flesta forskningsfält är det de teoretiska bidragen som avgör i vilken mån en studie uppfattas som intressant eller intetsägande. All kunskap som syftar till att förklara eller förstå något är teoretisk, och forskning utan teori är således inte särskilt intressant. Det är de teoretiska bidragen som skiljer agnarna från vetet; det är forskningens teoretiska betydelse som avgör om den citeras under en längre tid eller snart glöms bort.
​
Detsamma gäller för uppsatser och studentarbeten, även om de inte publiceras och citeras i samma omfattning som forskningsstudier. Det som särskiljer mer intressanta uppsatser och studentarbeten från mindre intressanta sådana är graden av kritiska teoretiska resonemang och självständiga teoretiska reflektioner. Studenter som får höga betyg på uppsatser och andra inlämningar visar att de kan ifrågasätta och utveckla teoretiska resonemang på ett självständigt och tydligt sätt. Självfallet finns det även andra aspekter av uppsatser och studentarbeten som är viktiga för bedömningen, men studenternas förmåga att uttrycka kritiska och självständiga teoretiska resonemang är i regel det som avgör vem som ett högre betyg än godkänt.
​
På denna sida presenteras en kort och enkel introduktion till hur teoretiska analyser och teoretisering kan genomföras i praktiken. Om du vill ha hjälp med en teoretisk analys och/eller teoretisering kan du boka någon av KVANTILA:s tjänster. KVANTILA ger dig alltid snabba svar, oavsett när du kontaktar oss.
​
Om du använder KVANTILA:s introduktion till teoretisk analys och teoretisering i ett skriftligt arbete får du gärna referera till oss. Du kan i så fall använda den här referensen:
Aronson, O. (2023). Introduktion till teoretisk analys och teoretisering. Kvantila. https://www.kvantila.com/introduktion-till-teoretisk-analys-och-teoretisering
Induktion och formulering av teori från empiri
Vad kännetecknar riktigt bra forskning? Enligt vissa forskare är det viktigaste kvalitetskriteriet att forskning speglar verkligheten som den är, utan fördomar och förutfattade meningar. Dessa forskare menar att varje undersökning bör ske förutsättningslöst och inte utgå från teoretiska resonemang och hypoteser; de menar att verkligheten bör betraktas med "öppna ögon" och inte genom avgränsade teoretiska glasögon. Forskare med dessa utgångspunkter sysslar med det man kallar induktion.
Induktion är ett tillvägagångssätt för att skapa teori. När man använder induktion betraktar man först världen och sedan beskriver man det man ser med hjälp av abstrakta begrepp. När man använder induktion vill man alltså inte läsa in sig på och fundera på olika teoretiska begrepp och resonemang innan man påbörjar sin undersökning. Teoretiska förkunskaper riskerar att påverka hur man ser sitt empiriska material; om man utgår från vissa teoretiska antaganden så riskerar man att tillskriva det empiriska materialet olika egenskaper som det egentligen inte har. Istället för att påverkas av teoretiska förkunskaper vill man låta det empiriska materialet "tala för sig själv", utan tolkningsfilter.
​
Hur gör man då detta i praktiken? Det finns såklart flera olika metoder, men en av de vanligaste metoderna är grundad teori (grounded theory). Denna metod har fått sitt namn av att den strävar efter att skapa kunskap som är "grundad" i den observerbara verkligheten istället för att vara baserad på teoretiska spekulationer. Följande kännetecknar en studie som använder grundad teori:
​
-
Kodningen och sorteringen av koder fokuserar på att identifiera och beskriva nya teoretiska begrepp och relationer mellan dessa teoretiska begrepp.
-
Data samlas in steg för steg utifrån preliminära teoretiska slutsatser tills en "teoretisk mättnad" har nåtts och ingen ytterligare data behövs.
-
Mycket lite tidigare forskning och teori presenteras i den färdiga publikationen eftersom avsikten är att resultaten ska tolkas utan att färgas av tidigare kunskaper och teoretiska antaganden.
I studier som genomförs med hjälp av grundad teori presenteras ofta resultatet med hjälp av någon typ av illustration som liknar en "mindmap". Denna "mindmap" innehåller de centrala teoretiska begreppen i resultatet samt relationerna mellan dessa begrepp. Relationerna anges med linjer eller pilar som kan betyda olika saker. I vissa "mindmaps" kan en linje eller pil mellan två begrepp innebära att begreppen liknar varandra. En sådan linje eller pil kan tolkas som att begreppen delvis överlappar varandra eller som att ett av begreppen är en underkategori till det andra. I andra "mindmaps" kan en linje mellan två begrepp ange någon typ av orsakssamband eller någon annan typ av förklarande relation. Det är viktigt att forskaren bakom studien tydliggör exakt hur resultaten och dess illustrationer ska tolkas.
​
Trots att det finns stora fördelar med grundad teori så finns det också vissa svagheter. En sådan svaghet är att resultaten tenderar att bli beskrivande snarare än förklarande eftersom det är lättare att beskriva än förklara det man ser. Utan tidigare teori som kan ge en antydan om vad som "döljer sig under ytan" på det som observeras är det svårt att komma fram till så mycket mer än just det man kan se med blotta ögat. Dessutom är grundad teori inte väl lämpad för det man inom vetenskapen kallar kunskapsackumulation. Med andra kan inte grundad teori användas för att steg för steg bygga vidare på, utveckla och förbättra teorier eftersom varje studie som tillämpar grundad teori "börjar på en ny kula" och inte tar hänsyn till någon tidigare forskning eller tidigare teorier. Risken är alltså stor att forskare som arbetar med grundad teori inte lär sig något av varandra utan istället arbetar parallellt och står och stampar på samma plats.
Deduktion och empirisk prövning av teoretiskt underbyggda hypoteser
Deduktion är ett svårt begrepp med flera olika innebörder. Från början kommer begreppet deduktion från det som antikens filosofer kallade "logik", vilket var en metod för att härleda absoluta sanningar genom ovedersägliga resonemang. Enligt de antika filosoferna använder människan deduktion när hon drar en nödvändig slutsats från två förutbestämda premisser. Här är ett enkelt exempel på ett deduktivt resonemang: "Om (A) alla svenska bilar är av märket Volvo och (B) detta är en svensk bil (C) så måste denna bil vara av märket Volvo." Slutsatsen (C) i exemplet formuleras genom deduktion baserat på premisserna (A) och (B).
​
I samtida vetenskapsteoretiska diskussioner har dock begreppet deduktion fått en mycket bredare innebörd. Nuförtiden används deduktion snarare som ett motsatsord till induktion. En undersökning beskrivs som deduktiv om den utgår från förutbestämda teoretiska antaganden istället för att undersöka empiriska material förutsättningslöst. Man anses arbeta deduktivt om man först formulerar ett teoretiskt ramverk och därefter samlar in empirisk data. Till exempel arbetar man deduktivt om man först definierar vad de teoretiska begreppen kapital, hälsa och utbildning innebär och sedan går ut för att undersöka dem empiriskt.
Deduktion i dess breda bemärkelse har gett upphov till den så kallade hypotetiska-deduktiva ansatsen. Forskare använder den hypotetiska-deduktiva ansatsen när de först formulerar hypoteser med hjälp av tidigare forskning och etablerade teoretiska synsätt och sedan prövar dessa hypoteser mot empiriska data. Den hypotetiska-deduktiva ansatsen används alltså för att pröva hur väl resonemang och påståenden baserade på tidigare forskning och etablerade teorier står sig i mötet med den empiriska verkligheten.
​
Eftersom deduktiva forskare utgår från tidigare forskning och etablerade teorier har de begränsade möjligheter att "tänka nytt" när de analyserar sina empiriska material. Deduktion erbjuder inte möjligheter till förutsättningslöst nytänkande utan enbart möjligheter att dra rimliga slutsatser utifrån förutbestämda antaganden. Den deduktiva forskaren kan således inte "tänka utanför boxen" såvida han eller hon inte överger sitt deduktiva arbetssätt. Hur kan man då förena teoretiska resonemang, inspirerade av tidigare forskning och teori, med empiriska prövningar? Nästa sektion på denna sida ger ett förslag på hur detta kan göras genom ett abduktivt tillvägagångssätt.
Abduktion och empirisk prövning av fantasifulla teoretiska gissningar
Abduktion är ett relativt nytt begrepp jämfört med begreppen induktion och deduktion. Begreppet abduktion formulerades av den excentriske filosofen Charles Sanders Peirce under sent 1800-tal. Peirce menade att induktion och deduktion var intellektuellt sterila sätt att angripa världen. Den som sysslar med induktion beskriver ju bara ytliga mönster som han eller hon ser, medan den som arbetar med deduktion är fängslad av stela och godtyckliga premisser. Hur skulle människan någonsin kunna förstå eller förklara något nytt, som hon aldrig har sett förut, om hon i alla lägen förlitade sig enbart på det som var direkt synligt eller på antaganden som inte är relevanta för den nya situationen?
​
Peirce menade att all kreativ tankeverksamhet utgörs av så kallad abduktion. Man använder abduktion när man observerar en företeelse och direkt därefter gissar sig till en förklaring till observationen med hjälp av intuition och fantasi. Här är ett exempel: En mamma till två skolbarn kommer hem tidigt från jobbet och ser att barnens cyklar ligger på marken utanför ytterdörren. Mamman drar omedelbart slutsatsen att barnen skolkar från skolan. I detta exempel använder mamman abduktion eftersom hon drar en slutsats med hjälp av fantasi och intuition. Hon hade inte kunnat dra denna slutsats med hjälp av induktion (då hon enbart hade kunnat beskriva det hon såg, nämligen barnens cyklar) eller med hjälp av deduktion (då hon hade varit tvungen att resonera utifrån felaktiga premisser om att barnen borde vara i skolan vid den tiden).
​
Forskare som arbetar abduktivt tillåter sig själva att vara fantasifulla och intuitiva. De menar att det inte behövs belägg eller goda argument för varje idé som man vill pröva. Tvärtom riskerar krav på belägg och argument att hindra kreativiteten. För om det alltid krävs belägg för att uttrycka en ny idé – hur ska man då kunna uttrycka idéer om sådant som ingen har undersökt och presenterat belägg för tidigare?
Även forskare som arbetar abduktivt brukar dock vara måna om att deras fantasifulla och intuitiva idéer ska prövas genom empiriska undersökningar. Man skiljer i regel på två olika moment i forskningsprocessen: först har man det man kallar the context of discovery och därefter har man det man kallar the context of justification. I the context of discovery tillåter man sig själv att vara fantasifull och intuitiv. Det är här man kommer på nya idéer utan att låta sig begränsas av olika krav på belägg och argumentation. När man väl har formulerat sina idéer övergår man till det man kallar the context of justification. Här genomför man systematiska, strukturerade undersökningar för att avgöra i vilken mån de fantasifulla, intuitiva idéerna stämmer överens med den empiriska verkligheten. Om idéerna inte stämmer överens med empirin så kastar man dem i papperskorgen och börjar fundera på nya idéer igen.
​
Självfallet kan forskare som arbetar abduktivt inspireras av tidigare forskning och tidigare publicerad teori. Forskare som arbetar med abduktion låter sig själva inspireras av vad de vill. En mycket framträdande vetenskapsteoretiker – som inte vanligtvis förknippas med just abduktion men som trots det utgår från liknande resonemang – är Karl Popper. Enligt Popper bör forskare ta hjälp av alla tillgängliga medel för att stimulera fantasin och komma på nya idéer. Läs gärna romaner, lyssna på musik eller krama någon närstående! All inspiration är bra inspiration. Begränsa inte din tankeverksamhet förrän du prövar dina idéer mot empirisk data.
