Uppsatsguiden

Hur skriver man en uppsats?

Uppsatser är inte vilka texter som helst. Uppsatsgenren har växt fram och utvecklats genom en lång och brokig process som delvis skiljer sig mellan olika akademiska ämnen. De flesta akademiska ämnen har dock anammat ett antal gemensamma förväntningar på vad en uppsats är och hur den bör skrivas. Dessa förväntningar finns till viss del uttryckta i studiedokumenten som delas ut till studenter som påbörjar uppsatskurser, men studiedokumenten är aldrig kompletta eftersom förväntningarna är omfattande och delvis svåra att sätta ord på — även för universitetslärarna som handleder och examinerar uppsatser.

KVANTILA:s uppsatsguide är ett komplement till de studiedokument som du får när du ska skriva en uppsats på din universitetsutbildning. Uppsatsguidens syfte är att beskriva det som inte alltid framkommer i studiedokumenten men som är avgörande för att din uppsats ska bedömas som godkänd eller väl godkänd. Uppsatsguiden förklarar hur du skriver en uppsats men inte hur du genomför hela det arbete som ligger till grund för skrivprocessen. Med andra ord förklarar inte Uppsatsguiden hur du samlar in och analyserar data eller hur du kan förstå dina resultat med hjälp av särskilda teoretiska begrepp och resonemang eftersom detta är ämnesspecifika kunskaper som varierar beroende på vilken universitetsutbildning du läser.

Om du har frågor eller vill ha extra handledning under ditt uppsatsskrivande kan du beställa någon av KVANTILA:s tjänster. Då får du hjälp av Olov, som har stor erfarenhet av handledning och examinering av samhällsvetenskapliga uppsatser på samtliga akademiska nivåer. Olov kan handleda uppsatser som använder kvantitativa metoder såväl som uppsatser som använder kvalitativa metoder.

Om du finner Uppsatsguiden användbar får du gärna referera till den i din uppsats. Du kan då använda följande referens:

Aronson, O. (2023). Uppsatsguiden. Kvantila. https://www.kvantila.com/uppsatsguiden

Uppsatsguidens innehåll

Uppsatsens struktur

För att skriva en framgångsrik akademisk uppsats är det viktigt att förstå dess förväntade struktur och innehåll. Uppsatsens första sidor innehåller ett titelblad, ett förord, en innehållsförteckning och en abstract. Du kommer få tips på hur du skriver en bra abstract längre ned på denna sida. Observera att utformningen av de första sidorna i din uppsats varierar beroende på ämne och utbildning. Ofta finns det färdiga mallar som du kan använda dig av. Jag rekommenderar därför att du frågar din handledare på universitetet, eller läser tidigare publicerade uppsatser från ditt program, för att ta reda på hur du ska utforma de första sidorna.

Huvudtexten som följer efter de första sidorna i uppsatsen innehåller fyra huvudavsnitt: inledning, metod, resultat och diskussion. Denna struktur är etablerad inom nästan alla ämnesfält och benämns på engelska för IMRaD, vilket är en akronym för Introduction, Methods, Results, and Discussion. Varje avsnitt innehåller flera underavsnitt. Här är en översiktlig beskrivning av hur varje avsnitt och underavsnitt bör se ut:

Inledning: Presentera det forskningsområde som du är intresserad av att undersöka. Beskriv forskningsområdet på ett sådant sätt att det framgår att det är relevant för din utbildning. Om du till exempel läser till psykolog bör det framgå att området du vill undersöka har att göra med psykologi eller psykoterapi. Beskriv det problem inom forskningsområdet som du vill bidra till att lösa med uppsatsen. Beskriv sedan ett syfte och eventuella frågeställningar som är relevanta för att lösa problemet. Presentera sedan tidigare forskning och teorier som kan användas för att tolka och diskutera dina resultat senare i uppsatsen.

Metod: Beskriv din forskningsmetod, inklusive hur du genomförde datainsamlingen och den empiriska analysen. Var noga med att beskriva din metod på ett detaljerat och transparent sätt så att läsaren kan förstå och utvärdera den. Undvik abstrakta resonemang och fokusera på hur du gick tillväga i praktiken. Diskutera etiska utmaningar och förklara hur du har gjort för att undvika etiska problem.

Resultat: Presentera dina resultat på ett tydligt och organiserat sätt med hjälp av citat, tabeller och/eller diagram beroende på ditt val av metod. Tolka alla resultat på ett grundläggande sätt, men vänta med att diskutera dem i förhållande till tidigare forskning. Om du har valt en kvalitativ metod kan du, om du vill, använda den teori som du presenterade i Inledningen för att analysera dina resultat direkt i resultatavsnittet. Var noga med att formulera och fokusera på resultat som är relevanta för ditt syfte och dina forskningsfrågor.

Diskussion: Sammanfatta dina resultat så att det framgår hur de uppfyller uppsatsens syfte. Diskutera resultaten i förhållande till teori och tidigare forskning. Diskutera eventuella begränsningar i din studie och var ärlig med de brister som finns. Ge förslag på eventuella praktiska implikationer av, och användningsområden för, dina resultat. Avsluta med ett konklusionsavsnitt där du betonar den viktigaste slutsatsen i din uppsats.

Du behöver inte arbeta med din uppsats i samma ordning som de olika avsnitten presenteras. Ofta kan det vara effektivt att börja med resultatet och skriva inledningen därefter. Under de följande rubrikerna hittar du mer detaljerade beskrivningar av vad du behöver tänka på när du skriver din uppsats.

Uppsatsens inledningsavsnitt

Uppsatsens inledningsavsnitt innehåller flera olika avsnitt med rubriker på högsta nivån. Detta är alltså inte underrubriker utan huvudrubriker, trots att avsnitten anses tillhöra det övergripande inledningsavsnittet. De huvudrubriker som tillsammans utgör inledningsavsnittet är "Inledning", "Syfte", "Tidigare forskning" och "Teori". Nedan förklaras vad som bör skrivas fram under varje huvudrubrik.

Inledning

Rubriken "Inledning" används bara till de första sidorna i huvudtexten, där du introducerar läsaren till uppsatsens innehåll. Presentera först forskningsområdet i breda ordalag och beskriv sedan ett viktigt problem inom forskningsområdet som behöver lösas. Denna beskrivning av problemet är din problemformulering. Problemformuleringen är mycket viktig för din uppsats eftersom din uppsats kommer upplevas som mer intressant om den berör ett viktigt problem. Läs mer om hur du skriver en bra problemformulering längre ned på denna sida.

Under rubriken "Inledning" ska du leda in läsaren till det som du kommer fokusera på i uppsatsen och tydliggöra varför din uppsats är viktig. Man brukar säga att den första delen av inledningen ska skrivas som en tratt. Med det menar man att inledningen först ska vara bred och sedan smalna av. Försök att "sälja in" in din uppsats hos läsaren på ett ärligt sätt, utan att lova något som du inte kan leva upp till.

Syfte

I det andra avsnittet, efter den första inledningen, presenterar du uppsatsens syfte och eventuella frågeställningar eller hypoteser. Du kan läsa mer om hur du formulerar ett lämpligt syfte en bit ned på denna sida. Genom att uppnå syftet ska det vara möjligt att bidra till att lösa eller hantera det problem som beskrivs i problemformuleringen. Syftet är det som du föresätter dig att göra i din uppsats. Syftet är alltså en konkret beskrivning av vad du ska göra och inte en beskrivning av varför det viktigt att göra detta eller vad det kan leda till. Syftet är oftast bara en mening långt och det ska innehålla ett verb som beskriver hur du planerar att gå tillväga. Vanligtvis inleds syftesformuleringar så här: "Syftet med denna studie är att undersöka..." I detta exempel är "undersöka" verbet som beskriver hur du planerar att gå tillväga. Du kan byta ut "undersöka" mot andra verb eller verbfraser såsom "utforska", "pröva" eller "utveckla förståelsen av". Ett syfte avslutas alltid med en punkt och aldrig med ett frågetecken.

I det flesta forskningspublikationer finns inga frågeställningar eller hypoteser. De anses helt enkelt överflödiga. Dock är det många utbildningsprogram som kräver att studenter har med frågeställningar i sina uppsatser. Inom vissa forskningsprogram och utbildningar är det vanligt att formulera hypoteser som man sedan prövar mot empiriska resultat. Du kan fråga din handledare på universitetet om du bör ha med frågeställningar, hypoteser eller ingetdera i din uppsats.

Om frågeställningar används så ska de avgränsa och precisera syftet. De ska alltså inte bara upprepa syftet. Frågeställningar avslutas alltid med ett frågetecken och aldrig med en punkt. Olika frågeställningar bör lyfta olika aspekter av syftet. Låt säga att en uppsats har följande syfte: "Syftet med denna studie är att undersöka unga vuxnas upplevelser av förlägenhet när de nätdejtar." I så fall skulle två olika frågeställningar kunna formuleras på detta sätt:

Frågeställning 1: När, hur och varför upplever unga kvinnor förlägenhet när de nätdejtar?

Frågeställning 2: När, hur och varför upplever unga män förlägenhet när de nätdejtar?

De två frågeställningarna preciserar syftet. Samtidigt lyfter frågeställningarna två olika aspekter av syftet då de fokuserar på kvinnors respektive mäns upplevelser.

Om du använder hypoteser i din uppsats så ska dessa formuleras som påståenden som indikerar en viss riktning på ett samband mellan specifika variabler. Hypoteser används i stort sett uteslutande av forskare och studenter som arbetar med kvantitativa metoder. Här är två hypoteser som skulle kunna vara relevanta för syftet som angavs ovan:

Hypotes 1: Unga män upplever mer förlägenhet under nätdejting än unga kvinnor.

Hypotes 2: Skillnaden mellan unga mäns och unga kvinnors upplevelse av förlägenhet minskar med stigande ålder.

Som framgår av exemplet ovan fokuserar hypoteser på små detaljer som kan prövas på ett tydligt sätt. Antingen så upplever män mer förlägenhet än kvinnor eller så gör de det inte. Det ska inte finnas utrymme för tveksamheter när hypoteserna prövas. Frågeställningar är betydligt mer öppna för olika infallsvinklar och tolkningar än hypoteser, även om frågeställningar också ska avgränsa syftet om de används.

Tidigare forskning

Det tredje avsnittet i inledningsavsnittet har vanligtvis rubriken "Tidigare forskning". I detta avsnitt beskriver du relevant tidigare forskning som du har hittat. Kom ihåg att du sällan kommer hitta studier som har gjort exakt samma sak som du vill göra i din uppsats. Detta är inget problem utan bara bra, eftersom det betyder att din uppsats kan bidra till att fylla en forskningslucka.

Du ska leta efter tidigare studier som har vissa likheter med det som du vill göra i din uppsats, även om dessa tidigare studier inte liknar det du vill göra i alla hänseenden. Om en tidigare studie har undersökt ungefär samma forskningsproblem som det du vill undersöka kan du ha med studien i din forskningsöversikt för att beskriva kunskapsläget om problemet. Om en annan tidigare studie har använt en liknande metod som den du vill använda så kan du ha med den för att beskriva tidigare forskning som har använt denna typ av metod, och så vidare. De tidigare studier som du har med i din forskningsöversikt kommer alltså inte vara relevanta för alla aspekter av din uppsats, men de kommer tillsammans ge en bred översikt av kunskapsläget. Ett utdrag ur din forskningsöversikt skulle kunna se ut på följande sätt:

Tidigare forskning visar att en ökande andel unga vuxna upplever oro inför framtiden (Axén, 2013; Johansson, 2022; Karlsson, 2019). Unga vuxna med ofullständig skolgång tycks uppleva särskilt stor oro (Axén, 2013) trots att stora insatser har gjorts för att stärka möjligheterna för denna grupp att slutföra sina studier och komma in på arbetsmarknaden (Karlqvist, 2020). Många unga vuxna har idag sämre ekonomiska möjligheter än vad deras föräldrar hade när de var i samma ålder (Johansson, 2022).

Som framgår av exemplet ovan ska den tidigare forskningen presenteras genom en löpande och berättande text som väver samman olika studier. Du bör alltså inte presentera de tidigare studierna en och en. Du får gärna referera till flera studier samtidigt och återanvända samma referens flera gånger, på olika platser i texten.

Inom vissa utbildningar, på vissa universitet och högskolor, har man infört krav på att studenter ska presentera strukturerade sökningar efter tidigare forskning i sina uppsatser. Med det menas att studenterna förväntas ha genomfört sökningar med förutbestämda sökord och söksträngar i de största och mest relevanta databaserna, som finns tillgängliga genom universitetsbiblioteken. Strukturerade sökningar anses vara viktiga för att studenter ska kunna uttala sig om eventuella luckor i tidigare forskning som de vill bidra till att fylla. I praktiken är det dock mycket svårt att identifiera forskningsluckor med enbart några enkla strukturerade sökningar efter tidigare forskning. För att verkligen kunna dra slutsatser om forskningsluckor krävs omfattande sökningar, med många olika söksträngar och manuell genomläsning av tusentals artikeltitlar och abstracts. Du bör därför inte uttala dig tvärsäkert om forskningsluckor även om du har gjort en strukturerad sökning. Det är bättre att skriva att du vill "bidra med mer kunskap" än att skriva att du vill fylla en forskningslucka.

Teori

I det sista avsnittet i inledningsavsnittet ska du presentera de teoretiska resonemang och begrepp som du vill använda dig av för att tolka dina resultat. Teoretiska resonemang och begrepp är abstrakta och allmänna. Teoretiska resonemang och begrepp skiljer sig på så vis från empiriska observationer, som beskriver konkreta aspekter av ditt datamaterial. Det är viktigt att vara medveten om att teori inte kan reduceras till lösryckta begrepp utan att teori även måste innehålla just resonemang som binder samman begreppen. När du presenterar dina teoretiska resonemang och begrepp så ska du göra detta genom en sammanhängande berättande text, på samma vis som när du presenterar den tidigare forskningen. I ett senare avsnitt på denna sida diskuteras, på ett mer utförligt sätt, vad du bör tänka på när du väljer ut de teoretiska resonemang och begrepp som du vill använda i din uppsats. Läs även gärna KVANTILA:s Introduktion till teoretisk analys och teoretisering.

Uppsatsens metodavsnitt

Metodavsnittet är det mest "fyrkantiga" och stolpiga huvudavsnittet i din uppsats och vissa av dess underavsnitt är kortare än vad ett underavsnitt hade kunnat vara i en annan del av uppsatsen. Du kan se metodavsnittet ungefär som en lista med ett antal punkter som du ska gå igenom, men du skriver inte fram listan i punktform utan du gör det i löpande text.

Metodavsnittet har huvudrubriken "Metod". Direkt under huvudrubriken är det vanligt att studenter beskriver och motiverar sitt metodval. Därefter följer ett antal underrubriker under vilka metoden beskrivs mer utförligt. Nedan anges underrubrikerna som du bör använda dig av i den ordning som är vanligast förekommande i uppsatser.

Urval och datainsamlig

Urval och datainsamling

I detta underavsnitt beskriver du hur du genomförde ditt urval och din datainsamling. Vilka deltagare valde du att bjuda in till undersökningen och varför valde du just dem? Hur kontaktade du dem och hur gick du tillväga rent praktiskt under datainsamlingen? Dessa frågor ska du besvara i detta avsnitt.

Om du använder en kvantitativ metod bör du beskriva vilken population du vill försöka generalisera till. Om du har valt en kvalitativ metod ska du motivera varför dina deltagares erfarenheter och perspektiv är intressanta att undersöka, eftersom deras erfarenheter och perspektiv sannolikt inte kan generaliseras till någon population. Studenter som arbetar med en kvantitativ metod bör försöka genomföra något som liknar ett slumpmässigt urval även om det ofta är svårt i praktiken. Studenter som har valt en kvalitativ metod kan istället välja mellan olika typer av urval, såsom urval av typiska fall, urval med stor variation, urval av individer som befinner sig inom en viss kontext eller individer med särskilt stora erfarenheter av en viss typ av handlingar eller händelser. Många studenter måste tyvärr, av praktiska skäl, nöja sig med att genomföra ett bekvämlighetsurval även om det sällan är det optimala.

Etiska överväganden

I en här underavsnittet ska du beskriva de etiska regler som är relevanta för din uppsats och förklara hur du har gått tillväga för att undvika etiska problem. Det är viktigt att visar att du tar dina etiska utmaningar på allvar och inte försöker bortförklara dem. Det behöver också framgå att du har reflekterat kring det etiska utmaningarna. Med andra ord är det inte tillräckligt att du skriver att du har följt alla regler. I underavsnittet bör du ta upp begreppen informerat samtycke och konfidentialitet. Du bör även referera till Vetenskapsrådets senaste etiska riktlinjer, som de presenterar i den fritt tillgängliga publikationen God forskningssed.

Validitet och reliabilitet

I de flesta uppsatser inkluderas ett underavsnitt med reflektioner kring metodens kvalitet i metodavsnittet. Om du har valt att använda en kvantitativ metod bör du, i detta underavsnitt, förklara hur du har gått tillväga för att samla in och analysera data på ett sätt som har präglats av god validitet och reliabilitet. Om du har valt att använda en kvalitativ metod kan du, på samma vis, använda dig av begreppen validitet och reliabilitet, men du kan även välja att använda dig begrepp såsom trovärdighet, överförbarhet och tillförlitlighet. Det finns ännu fler begrepp, med specifika definitioner, som kan användas för att reflektera kring kvaliteten i olika typer av kvalitativ forskning.

Analys

Det sista underavsnittet i metodavsnittet beskriver uppsatsens analysmetod. Om du har valt att använda en kvantitativ metod ska du beskriva de statistiska analyser som du har genomfört. Om du är osäker på hur du ska genomföra dina statistiska analyser kan du ta hjälp av KVANTILA:s Verktyg för att välja rätt statistisk analysmetod till rätt variabler samt de instruktionsvideor som Olov har laddat upp på Youtube. Det är viktigt att din beskrivning av dina kvalitativa analyser är tillräckligt specifik för att någon annan ska kunna upprepa analyserna. Det är också viktigt att du motiverar dina statistiska analyser och förklarar varför de var lämpliga. Här är ett exempel på hur du skulle kunna beskriva och motivera dina statistiska analyser i en uppsats:

Jag genomförde en korrelationsanalys mellan variablerna för upplevd depression, upplevd ångest och självskattad alkoholkonsumtion under de senaste sex månaderna. Eftersom variablerna för upplevd depression och upplevd ångest var ordinalskalevariabler valde jag att använda Spearmans korrelationskoefficient, som är lämpad för både ordinal- och kvotskalevariabler.

Om du har valt en kvalitativ metod ska du istället beskriva hur du har kodat och sorterat (tematiserat) ditt material. Du ska inte bara berätta vad din kvalitativa analysmetod kallas utan också försöka beskriva hur du har gått tillväga, steg för steg. Du kan läsa mer om hur du genomför och beskriver en kvalitativ analys i KVANTILA:s Lathund till kvalitativ analys. Här är ett exempel på hur du kan beskriva din analysmetod:

Först läste jag igenom hela de transkriberade intervjuerna. Sedan markerade jag olika meningar och stycken som jag tyckte var relevanta för min undersökning med en överstrykningspenna. Jag gjorde anteckningar i marginalerna för att minnas vad som var relevant för mitt syfte i de markerade meningarna och styckena.

Du ska vanligtvis inte beskriva din teoretiska analys i metodavsnittet utan du ska bara beskriva hur du har genomfört en empirisk analys med hjälp av statistik eller en kvalitativ kodning och tematisering. I vissa fall kan det dock vara svårt att skilja mellan den empiriska och den teoretiska analysen och då behöver du beskriva hela analysprocessen. Detta gäller framförallt om du har valt att använda vissa kvalitativa analysmetoder som för med sig särskilda teoretiska antaganden, såsom metoder för diskursanalys eller konversationsanalys.

Uppsatsens resultatavsnitt

Resultatavsnittet ser olika ut, och har olika underrubriker, beroende på om du har valt att använda en kvantitativ eller en kvalitativ metod. Nedan förklarar jag hur resultatavsnitt med respektive metodval kan se ut. Längre ned på denna sida finns detaljerade exempel på hur enskilda kvantitativa och kvalitativa resultat kan presenteras.

Resultatavsnittet i en kvantitativ uppsats

Huvudrubriken för ett kvantitativt resultatavsnitt ska vara "Resultat". De flesta kvantitativa resultatavsnitt har två olika underavsnitt, men dessa underavsnitt saknar oftast egna underrubriker. Med andra ord är det vanligast att kvantitativa resultatavsnitt inte har några underrubriker utan enbart en huvudrubrik.

I det första underavsnittet, utan egen underrubrik, ska du presentera deskriptiv (beskrivande) statistik. Det betyder att du ska presentera statistik som visar vilka deltagarna var och hur deltagarna svarade på olika frågor i din undersökning. Du ska dock inte presentera statistiska analyser av samband mellan olika variabler här. Den deskriptiva statistiken beskriver ditt datamaterial, men den används inte för att dra några generaliserbara slutsatser om samband i populationen som du har valt att undersöka.

Den deskriptiva statistiken brukar presenteras i en enda tabell. Tabellen ska innehålla samtliga variabler som du kommer använda i dina analyser av statistiska samband. Tabellen bör också innehålla några grundläggande sociodemografiska variabler som beskriver vilka som deltog i ditt urval, såsom kön och ålder (oavsett om dessa variabler sedan används för att analysera samband).

Varje variabel i tabellen med deskriptiv statistik ska presenteras på en egen rad. Varje svarsalternativ till variabler på nominal- och ordinalskalan ska dessutom placeras på en egen rad. Variabler på nominal- och ordinalskalan ska presenteras med frekvenser (antalet personer som bockat för ett visst svarsalternativ) och procent (andel av det totala antalet svarande personer som har bockat för ett visst svarsalternativ). Variabler på kvot- och intervallskalan presenteras med medelvärden och standardavvikelser. Du ser ett exempel på en tabell med deskriptiv statistik längre ned på denna sida och du kan se hur du konstruerar en tabell med deskriptiv statistik i en av Olovs instruktionsvideor på Youtube.

Tabellen med den beskrivande statistiken bör åtföljas av några korta kommentarer i löpande text. Kommentarerna ska inte upprepa all information i tabellen utan bara det som är viktigast. Kommentarerna bör bland annat anmärka på sådant som är överraskande och sådant som kan säga något om urvalets representativitet, som till exempel att de flesta deltagarna var mycket unga eller arbetslösa.

I det andra underavsnittet utan egen underrubrik, i det kvantitativa resultatavsnittet, ska du presentera dina bivariata och/eller multivariata analyser. Med andra ord ska du presentera de resultat som har att göra med de samband eller de gruppskillnader som du har undersökt. Det kan till exempel röra sig om t-test av medelvärdesskillnader mellan olika grupper eller om en multipel linjär regressionsanalys. Du kan se exempel på hur du presenterar denna typ av resultat längre ned på sidan.

Vissa typer av statistiska analyser, såsom korrelations- och regressionsanalyser, bör presenteras i tabeller. Efter varje tabell är det viktigt att du förklarar vad resultaten i tabellen betyder. Du ska inte återberätta alla siffror i tabellen men du ska tolka de siffror som är relevanta för uppsatsens syfte. Tänk på att även de som saknar omfattande statistiska kunskaper ska kunna förstå dina huvudsakliga resultat genom att läsa ditt resultatavsnitt.

Resultatavsnittet i en kvalitativ uppsats

Huvudrubriken till ett kvalitativt resultatavsnitt ska vara "Resultat" eller "Resultat och analys". Vilken huvudrubrik du ska använda beror på hur du väljer att analysera dina resultat. Om du väljer att analysera dina resultat med hjälp av teoretiska resonemang och begrepp direkt i resultatavsnittet så ska rubriken vara "Resultat och analys", men om du väljer att vänta med den teoretiska analysen till diskussionsavsnittet så ska rubriken för resultatavsnittet enbart vara "Resultat". Ta gärna hjälp av KVANTILA:s Introduktion till teoretisk analys och teoretisering för att välja hur du vill använda teori i din uppsats.

Det varierar hur många underavsnitt ett kvalitativt resultatavsnitt har. Det första underavsnittet i resultatavsnittet brukar introducera de kommande resultaten på ett kortfattat och övergripande sätt. Det första underavsnittet har vanligtvis ingen egen underrubrik och det bör inte formuleras som en sammanfattning utan mer som just en översiktlig introduktion till den kommande resultatgenomgången. Sedan följer flera olika underavsnitt som beskriver de teman eller mönster som du har hittat genom din kvalitativa analys (se KVANTILA:s Lathund till kvalitativ analys). Varje tema eller mönster ska presenteras i ett separat underavsnitt med en egen rubrik. Rubrikerna till dessa underavsnitt bör inte utgöras av enskilda ord eller ämnesområden utan istället beskriva innehållet i varje tema (mönster) på ett tydligt sätt. Ett bra tips är att formulera varje rubrik som ett påstående med ett verb, som visar att någon gör något eller att något händer. Du kan se exempel på hur du kan presentera dina kvalitativa resultat längre ned på denna sida.

Varje underavsnitt som presenterar ett tema ska ha en viss struktur. I det första stycket ska du förklara vad som är kärnan i just det tema eller det mönster som presenteras. Vad är det du har sett och valt att koda på samma sätt i din analys? Vad har de olika koderna gemensamt? Vad är "poängen" som du försöker förmedla i detta underavsnitt? Försök att sätta ord på detta. Det du skriver i första stycket ska stämma överens med det påstående som du har i din rubrik till underavsnittet.

De resterande styckena i underavsnittet ska presentera ett antal observationer och/eller citat som underbygger och utvecklar det du skrev i underavsnittets första stycke. Med andra ord ska de resterande styckena, som följer efter inledningsstycket, lyfta fram och tolka olika detaljer ur ditt datamaterial som styrker och tydliggör temats innebörd och dess centrala påståenden. De observationer eller citat som du presenterar och analyserar får gärna spegla olika aspekter av temat. Enskilda observationer och citat behöver alltså inte representera temat i sin helhet utan det räcker om de lyfter en aspekt av det.

Det är oftast bäst att presentera och analysera längre blockcitat i resultatavsnittet. Undvik att inkludera många korta och lösryckta citat. Citat som är tre rader eller längre ska skrivas fram som blockcitat. Blockcitat är separata stycken med 1,25 centimeter indrag av vänstermarginalen. Du ska inte använda citattecken eller kursiv stil i dina blockcitat, såvida inte vissa ord citeras eller betonas inom citaten. Det är bra om dina blockcitat innehåller lite extra text före och efter det som är mest centralt i citaten eftersom längre citat oftast är lättare för läsaren att tolka och förstå. Den extra texten tydliggör sammanhanget för läsaren.

Alla citat måste följas av tolkningar och analyser av vad citaten innebär. Låt inget citat tala för sig självt, även om du tycker att det är uppenbart hur det bör tolkas och hur det är relevant för dina övriga resonemang. Tolkningarna behöver inte vara teoretiska utan de kan vara mycket konkreta och ytliga – det viktiga är att tolkningarna hjälper dina läsare att förstå dina resultat, resonemang och slutsatser på ett enkelt och tydligt sätt. Du hittar exempel på både blockcitat och analyser av dessa längre ned på denna sida.

Uppsatsens diskussions- och konklusionsavsnitt

Diskussionsavsnittet ska ha huvudrubriken "Diskussion". Oavsett val av metod och problemformulering bör du alltid inleda diskussionsavsnittet med att sammanfatta dina resultat och förklara hur du har uppfyllt uppsatsens syfte och besvarat dess eventuella frågeställningar. Denna sammanfattning sker direkt under huvudrubriken och har ingen separat underrubrik. Sammanfattningen av dina resultat bör vara konkret och tydlig. Försök att undvika svåra begrepp och invecklade resonemang. Det ska vara lätt att läsa och förstå sammanfattningen.

Diskuterande underavsnitt som lyfter olika aspekter av resultaten

Underavsnitt som diskuterar resultaten

Efter sammanfattningen av resultaten följer 1-3 underavsnitt med separata underrubriker som diskuterar uppsatsens resultat i förhållande till tidigare forskning och teori. Varje underavsnitt bör ha en rubrik som lyfter en aspekt dina huvudsakliga resultat. Underavsnitten ska tillsammans bidra till att kontextualisera dina resultat och påvisa hur de kan bidra den samlade kunskapen inom forskningsområdet.

I underavsnitten är det viktigt att du både visar på likheter och skillnader mellan dina resultat, teoretiska antaganden och resultat i tidigare forskning. Du ska inte försöka bekräfta dina teoretiska antaganden eller det som du har läst i tidigare forskning. Det är mycket mer intressant om du visar på både likheter och skillnader och därigenom försöker bidra till en bättre förståelse av det du har undersökt.

Du får gärna bidra med egna teoretiska reflektioner. Det upplevs ofta mycket positivt om studenter visar prov på kritiskt och självständigt tänkande genom att de omdefinierar teoretiska begrepp eller föreslår alternativa teoretiska resonemang. Det är så vetenskapen gör framsteg. Det är också så du visar att din uppsats faktiskt behövs. Varför skulle någon vilja läsa uppsatsen om den bara bekräftar gammal kunskap och gamla synsätt?

Metodologisk diskussion

Efter underavsnitten där du har jämfört dina resultat med tidigare forskning och har analyserat resultaten med hjälp av teori ska du ha med ett underavsnitt i vilket du diskuterar olika metodologiska styrkor och svagheter i din uppsats. Det är vanligt att detta underavsnitt har rubriken "Metodologisk diskussion", men det är också vanligt att underavsnittet har rubriken "Styrkor och svagheter".

Diskutera framförallt olika problem som uppstod under undersökningens gång och hur du hanterade problemen. Om du har använt en kvantitativ metod bör du diskutera hur representativt urvalet är för populationen som du har generaliserat till, utifrån den deskriptiva statistik som du presenterade i resultatavsnittet. Om du har använt en kvantitativ metod bör du även diskutera reliabiliteten i dina mätningar av olika variabler och validiteten i de begrepp som du har använt för att beskriva dessa mätningar. Om du istället har använt en kvalitativ metod kan du antingen diskutera validiteten och reliabiliteten i olika frågor som du har ställt, men det kan även vara lämpligt att använda sig av andra begrepp, vilket nämndes i beskrivningen av metodavsnittet ovan.

Implikationer

Om uppsatsen har en problemformulering som innehåller ett tydligt praktiskt problem bör ditt diskussionsavsnitt även innehålla ett underavsnitt som beskriver uppsatsens implikationer. Vanligtvis används helt enkelt rubriken "Implikationer" för detta underavsnitt. En implikation är en slutsats som är relevant för att bidra till att lösa eller hantera ett praktiskt problem. I din uppsats kan du till exempel beskriva vilka implikationer din uppsats har för hur olika yrkesgrupp bör arbeta med vissa frågor, hur lagstiftningen på området borde se ut, hur projektmedel borde fördelas eller hur rehabiliteringsinsatser borde förskrivas.

Konklusion

Sist i din uppsats bör du inkludera ett konklusionsavsnitt under rubriken "Konklusion". Detta avsnitt är egentligen helt fristående från de övriga. Det är alltså inte ett underavsnitt till diskussionsavsnittet utan kommer efter diskussionsavsnittet på den högsta rubriknivån.

Konklusionsavsnittet bör bara vara ett stycke långt. I de första meningarna i konklusionsavsnittet sammanfattar du uppsatsens syfte, din metod, dina resultat och dina diskussioner. Den sista meningen i konklusionsavsnittet ska formuleras som en punch line. Denna mening ska inte vara rolig, som i ett skämt, men den bör vara minnesvärd. Din punch line ska sammanfatta den övergripande slutsatsen du drar av din uppsats i en mening. Tänk så här: vad är det sista du vill skicka med din läsare, som du verkligen vill att han eller hon ska minnas av din uppsats? Skriv det i din punch line i den sista meningen i konklusionsavsnittet!

Att skriva en uppsats med tydlig röd tråd

En uppsats med en röd tråd hänger ihop från början till slut. Med andra ord är det möjligt att se hur de olika delarna i uppsatsen knyter an till varandra och leder framåt, från en tydlig utgångspunkt till ett tydligt mål. Här ger jag några korta tips på vad du kan tänka på för att lättare skriva fram en röd tråd i din uppsats.

Mitt första tips är väldigt enkelt: gör åtminstone en översiktlig plan för din uppsats innan du börjar skriva den. Det är sällan en bra idé att bara börja skriva och sedan se vart man hamnar. Du bör göra en översiktlig plan som beskriver vilka avsnitt du vill ha med i din uppsats och ungefär vad de ska innehålla. Det är lätt att göra detta i punktform. Öppna ett textdokument, skriv upp några rubriker som representerar dina avsnitt och skriv slutligen upp några punkter under varje rubrik som representerar de stycken som du tror skulle passa in i avsnitten. Kom ihåg att du såklart kan ändra din plan under arbetets gång. Du är inte bunden av planen, men den är viktig för att du ska få överblick och kunna behålla en röd tråd genom hela arbetet. Om du känner dig osäker på hur du bör planera din text kan du läsa avsnittet om stycken och styckesindelning i KVANTILA:s Introduktion till akademiskt skrivande, som tar upp hur du kan planera texten i en uppsats innan du skriver den.

Ett annat tips är att hålla sig till samma nyckelord i hela uppsatsen och inte använda olika synonymer för samma begrepp. Detta tips kan ibland tas emot med förvåning bland studenter. "Ska vi inte skriva med ett varierat språk?", frågar de. Svaret på denna fråga är att akademiskt skrivande är betydligt mer upprepande och stolpigt än den typ av skrivande som många studenter har lärt sig i språkkurser i grund- och gymnasieskolan. I en akademisk text är det viktigare att vara glasklar än att skriva snyggt och därför är det viktigt att inte använda olika synonymer för samma ord eftersom detta riskerar att skapa förvirring. Dessutom kommer det hjälpa dig att behålla en röd tråd om du återanvänder samma nyckelord om och om igen. Det är rent av svårt att glida från ämnet om man fokuserar på samma centrala begrepp i varje avsnitt.

Avslutningsvis är det bra att ta för vana att bläddra mycket i sin uppsats medan man skriver den. Innan du börjar skriva fram och tolka dina resultat bör du bläddra tillbaka till syftet och frågeställningarna för att påminna dig själv om hur de var formulerade. Vad exakt fokuserade de på? Vilka ord använde de? Försök att hålla detta i åtanke när du beskriver och tolkar dina resultat. Det är heller inte fel att gå tillbaka och ändra tidigare formuleringar så att de stämmer bättre överens med det som kommer senare. Som påtalas i nästa sektion är det vanligt att studenter och forskare ändrar och justerar sina syftesformuleringar in i det sista, fram till den slutgiltiga inlämningen.

Problemformulering och syfte

Man kan tro att det är enkelt att formulera en bra problemformulering och ett lämpligt syfte till en uppsats. I själva verket kan detta vara det svåraste i hela uppsatsarbetet. Många studenter ändrar och justerar sina problemformuleringar och syften in i det sista, fram till dess att deras uppsatser ska lämnas in och bedömas av rättande lärare. Det är inte fel eller förbjudet att göra på detta vis – många forskare gör faktiskt samma sak innan de skickar in vissa forskningsartiklar. Oavsett när du sätter dina slutgiltiga formuleringar på pränt behöver du några riktlinjer för hur du ska resonera för att bedöma om en viss problemformulering eller ett visst syfte passar din uppsats.

Det första du behöver tänka på när du ska skriva din problemformulering och ditt syfte är att de ska vara spännande och intressanta. Detta kanske låter självklart, men det kan lätt glömmas bort. En spännande uppsats med olika brister i genomförandet blir oftast mer uppmärksammad än en tråkig uppsats utan tydliga metodologiska brister. Det spelar ingen roll hur noggrann och duktig du är när du samlar in och analyserar din data om uppsatsen inte upplevs spännande och intressant. Uppsatsen ska såklart vara intressant för dig personligen, men du bör också försöka få en bild av vad som anses intressant av forskare inom ditt ämnesfält. Det bästa sättet att få en känsla för vad anses intressant inom ämnesfältet är ofta att läsa igenom titlar, och eventuellt några abstracts, på de senaste publikationerna i några relevanta vetenskapliga tidskrifter. På så vis kan du få en överblick och känsla för ämnesfältet utan att behöva spendera för mycket tid på att läsa forskning som inte är direkt relevant för din egen uppsats.

Det är ofta svårt att komma på en problemformulering och ett syfte som är riktigt intressanta både för dig och för forskare inom ditt ämnesfält. Det finns emellertid några strategier även för detta. En enkel lösning är att skriva fram en problemformulering och ett syfte som kan ge praktiskt användbar kunskap. Uppsatser som bidrar med användbar kunskap upplevs nästan alltid som intressanta. Det är dock bara möjligt att skriva fram en problemformulering och ett syfte som kan ge användbar kunskap om uppsatsen befinner sig inom ett forskningsfält som är nära knutet till vissa praktiska problem.

Inom andra forskningsfält, där det bedrivs mer grundforskning eller teoretiserande forskning, kan du behöva hitta andra infallsvinklar för att kunna formulera en intressant problemformulering och ett intressant syfte. I inom dessa forskningsfält är det viktigt att vara nytänkande, överraskande och samtidsrelevant. I vissa fall kan det till och med vara en fördel att utmana normer och undersöka kontroversiella ämne eftersom det drar blickarna till sig. Skriv om något som sker just nu och så uppmärksammas i nyhetsmedia och olika samhällsdebatter. Det gäller att inte vara slätstruken, inte lyfta ämnen som anses passé och inte komma fram till det som de flesta förväntar sig att du ska komma fram till.

En uppsats med en problemformulering och ett syfte som kan användas för att bidra till att pröva eller förbättra teori upplevs ofta som intressant. Låt säga att det finns två olika teoretiska förklaringar till samma utfall. En problemformulering skulle i så fall kunna beskriva dessa två förklaringar och påvisa att det är problematiskt att vi inte vet vilken förklaring som stämmer bäst med empiriska observationer. Ett syfte skulle kunna vara att pröva dessa två förklaringar för att ta reda på vilken av dem som faktiskt stämmer bäst med det som observeras i ett visst datamaterial. En uppsats med en sådan problemformulering och ett sådant syfte upplevs oftast intressant även om den inte har en direkt praktisk tillämpning.

Ett vanligt misstag är att skriva tautologiska problemformuleringar och syften. Tautologiska problemformuleringar och syften förklarar utfall genom att hänvisa till orsaker som, helt eller delvis, är samma sak som utfallet men som uttrycks med andra fraser och ord. Det blir så att säga "kaka på kaka". Det är lätt att hamna i ett tautologiskt resonemang om man använder flera olika ord för att beskriva samma sak, vilket, som ovan nämnts, även kan skapa problem för uppsatsens röda tråd. Ett exempel på en tautologisk syftesformulering är följande:

Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken mån nedstämdhet och bristande motivation till vardagssysslor kan bidra till en ökad risk för depression.

Syftet ovan är tautologiskt eftersom det antyder att det är möjligt att förklara utfallet "depression" med sådant som symptom på depression, nämligen "nedstämdhet" och "bristande motivation till vardagssysslor". Syftet antyder alltså att det är möjligt att förklara något med hjälp av något annat som delvis är samma sak. Ett sådant syfte framstår inte som särskilt intressant eller logiskt stringent.

Det är även vanligt att studenter begår misstaget att skriva en problemformulering och ett syfte som hade passat bättre inom ett närliggande utbildningsämne än det som det som de utbildar sig inom. Det är till exempel vanligt att studenter i sociologi skriver problemformuleringar och syften som hade passat bättre på socionomprogrammet, att socionomstudenter skriver problemformuleringar och syften som hade passat bättre på psykologprogrammet och att sjuksköterskestudenter skriver problemformuleringar och syften som hade passat bättre på arbetsterapeutprogrammet. Som student kan det vara svårt att veta var de ämnesmässiga gränserna går eftersom många utbildningsprogram är tvärvetenskapliga och studenter har begränsade erfarenheter av forskning inom deras eget utbildningsämne. Därför är det ofta bra att stämma av med handledaren för uppsatsen om att problemformuleringen och syftet är relevanta för utbildningsämnet som uppsatsen skrivs inom.

Hur väljer man teorier till en uppsats?

För att välja relevanta teoretiska resonemang och begrepp till ett uppsatsarbete är det först och främst viktigt att förstå vad teori är. Läs gärna KVANTILA:s Introduktion till teoretiska analys och teoretisering om du känner dig osäker på vad teori är och hur den kan tillämpas och utvecklas. Kortfattat kan man säga att teorier är abstrakta och allmänna resonemang och begrepp som kan beskriva eller förklara något. Teorier är abstrakta på så sätt att de inte är begränsade till konkreta fakta och observationer utan kan säga något mer än det man kan läsa eller se med blotta ögat. Teorier är allmänna på så sätt att de inte är bundna till enskilda observationer utan även om de speglas i, och kan återfinnas i, enskilda observationer. En klok kollega sammanfattade denna slutsats en gång då hade sade till mig att "teori fångar det allmänna i det specifika." Nedan presenteras ett exempel på en empirisk observation och en teoretisk tolkning:

Empirisk observation: De anställda på behandlingshemmet berättade under intervjuerna att de behövde ange personliga koder när de handlade för behandlingshemmets räkning. De förklarade också att de registrerade sin närvaro och sina dagliga arbetssysslor genom arbetsgivarens webbportal. Flera intervjudeltagare menade att de upplevde sig ifrågasatta och misstänkliggjorda. En behandlingsassistent hävdade att "de [ledningen] inte tror på oss, som om vi vore tjuvar".

Teoretisk tolkning: Ledningen på företaget som driver behandlingshemmet tycks försöka övervaka och kontrollera de anställdas arbetsinsatser. Detta tyder på bristande tillit inom organisationen och riskerar i förlängningen att leda till minskad motivation och arbetstillfredsställelse bland de anställda eftersom de inte känner sig anförtrodda och bemyndigade att agera självständigt.

Den teoretiska tolkningen ovan använder flera teoretiska begrepp: övervakning, kontroll,

tillit, motivation och arbetstillfredsställelse. Detta är teoretiska begrepp även om de inte uttryckligen benämns som sådana eftersom de beskriver något som är abstrakt och allmänt applicerbart. Ibland letar studenter efter teoretiska resonemang och begrepp som har ordet "teori" i sitt namn, såsom social identity theory eller collaboration theory. De flesta teoretiska begrepp och resonemang har dock inte benämningar som visar att de är just teoretiska begrepp och resonemang.

Många teoretiska begrepp och resonemang presenteras i böcker och artiklar som inte utger sig för att vara just teoretiska verk. Det är alltså fullt möjligt att hitta relevanta och användbara teoretiska resonemang och begrepp i en bok eller forskningsartikel som inte använder ordet "teori" och som fokuserar på att presentera resultatet av en empirisk undersökning snarare än på att presentera ett sammanhängande teoretiskt ramverk. Du behöver själv avgöra vad som bör betraktas som relevanta teoretiska begrepp och resonemang för din undersökning.

När du ska välja teoretiska begrepp och resonemang är det viktigt att du försöker hitta sådant som kan hjälpa dig att förstå och förklara dina resultat utan att krångla till det. Det bästa teoretiska begreppen och resonemangen är oftast de som inte ger långsökta förklaringar eller invecklade tolkningar av dina resultat. Den enklaste förklaringen är oftast den bästa eftersom den gör minst antaganden och är lättast att förstå för dina läsare. Att skala bort krångliga begrepp och resonemang och välja den enklaste förklaringen brukar kallas för att använda Ockhams rakkniv.

För att dina teoretiska tolkningar ska vara enkla att förstå är det viktigt att du inte försöker använda för många olika teoretiska begrepp och resonemang. Framförallt bör du inte använda flera olika begrepp och resonemang från olika teoretiska traditioner eftersom dessa begrepp och resonemang då kan ha olika utgångspunkter och antaganden, vilket kommer göra din tolkning rörig och motsägelsefull. I många fall är bäst att fokusera på enbart en teoretiker inom en viss teoretiska traditionen. Desto fler olika teoretiker du försöker använda, desto rörigare blir oftast uppsatsens narrativ.

Avslutningsvis bör du tänka på att teoretiska begrepp och resonemang inte bara ska tillämpas utan även ska utvecklas. Många studenter gör misstaget att försöka bekräfta de teoretiska begrepp och resonemang som de har valt att arbeta med trots att det vore mycket intressantare om de förhöll sig kritiskt till begreppen och resonemangen. Du ska alltså inte "leta efter" och försöka identifiera de teoretiska begrepp och resonemang som du har bestämt dig för att använda i din analys. Kanske är det så att begreppen och resonemangen inte alls är användbara eller relevanta, och då är det mycket mer intressant om du kan visa på detta och ge förslag på hur man kan tänka istället. Var inte rädd för att föreslå förändringar och utvecklingar av teoretiska begrepp och resonemang. Poängen med uppsatsskrivande och forskning är ju att ämnesfältet ska röra sig framåt stegvisa förbättringar av teoretiska begrepp och resonemang. Dessutom är det en mycket stor merit, som kan meritera dig för ett högre betyg, om du lyckas uttrycka självständiga förslag på hur teoretiska begrepp och resonemang kan förbättras.

Att skriva en abstract till en uppsats

Din abstract är viktig för din uppsats eftersom den är det första, och ibland det enda, som dina läsare kommer ta del av. Därför bör du försöka skriva din abstract på ett så tydligt och intresseväckande sätt som möjligt, samtidigt som abstracten såklart måste stämma överens med innehållet som du faktiskt har i din uppsats. Abstractens struktur liknar uppsatsens struktur, men abstracten utelämnar vissa avsnitt från uppsatsen som inte direkt berör det som är unikt och mest intressant med din uppsats.

De första en eller två meningarna i abstracten ska sammanfatta ditt forskningsproblem och visa på kunskapsluckan som uppsatsen vill bidra till att fylla. Till exempel kan två inledande meningar i en abstract se ut så här:

Patienter som drabbas av en infektion efter en knäledsoperation har betydligt längre rehabiliteringstid än andra patienter. Det saknas kunskap om hur fysioterapeuter kan bidra till att förkorta rehabiliteringstiden för denna patientgrupp.

I exemplet ovan beskriver den första meningen problemet. Den andra meningen beskriver en kunskapslucka relaterad till en aspekt av problemet.

Efter de första en eller två meningarna som beskriver forskningsproblemet och kunskapsluckan ska du skriva fram uppsatsens syfte. Du bör dock inte ha med uppsatsens fullständiga frågeställningar eller hypoteser (om du har sådana) eftersom de tar för mycket plats och ofta kräver tillägg och förklaringar för att framstå som tydliga och rimliga. Om vi bygger vidare på exemplet ovan skulle det vara möjligt att skriva följande syftesformulering:

Syftet med denna uppsats är undersöka hur rehabiliteringstiden för knäledsoperationspatienter som drabbas av en infektion kan förkortas genom fysioterapeutiska insatser.

Efter syftesformulering ska du direkt skriva en eller två meningar som beskriver uppsatsens metod. Du förväntas inte nämna specifika tidigare studier eller teorier som du har använt dig av såvida inte ditt syfte är att ifrågasätta tidigare forskning eller att pröva specifika teorier. I meningarna som beskriver din metod bör det framgå vilken typ av datamaterial du har samlat in, hur många som deltog och vilken typ av analys du genomförde.

Därefter ska du skriva en till tre meningar som presenterar dina viktigaste resultat. De viktigaste resultaten är de som är mest relevanta för ditt syfte. Den sista meningen i din abstract bör slå fast någon typ av övergripande slutsats eller ett viktigt användningsområde för dina resultat. Om vi återigen bygger vidare på samma exempel skulle den sista meningen kunna se ut så här:

Resultaten visar att patienter som har genomgått en knäledsoperation och drabbas av en infektion sannolikt får en kortare rehabiliteringstid om de får stöd av fysioterapeuter som erbjuder regelbundna gruppövningar med fokus på balans och motorik.

Exempelmeningen ovan presenterar ett resultat som är relevant för uppsatsens syfte och samtidigt har tydliga praktiska implikationer. Med andra ord kan resultatet som presenteras i meningen användas till att genomföra praktiska förbättringar av verksamheten. Sådana resultat bör lyftas fram både för att de är relevanta för uppsatsens syfte och för att de ofta intresserar dina läsare.

Tänk på att försöka använda vanligt förekommande nyckelord i din abstract och uppsatstitel så att de enkelt kan hittas genom sökmotorer. Dessa nyckelord bör såklart förekomma även i huvudtexten i din uppsats.

Exempel på hur kvantitativa resultat kan presenteras i en uppsats

Längre upp på denna sida beskrivs den förväntade strukturen på ditt resultatavsnitt. Den här sektionen ger exempel på hur kvantitativa resultat kan se ut när de presenteras i en uppsats. Inledningsvis ska ditt resultatavsnitt ha en tabell med deskriptiv statistik, det vill säga en tabell med statistik som beskriver ditt urval men som inte används för att dra några slutsatser om populationen som undersöks. Du kan ladda ned en mall för denna typ av tabell samt ta del av Olovs instruktionsvideo som visar hur du konstruerar tabellen på egen hand. En tabell med deskriptiv statistik som bör se ut som nedan:

Tabellen med deskriptiv statistik inkluderar alla variabler som ingår i huvudanalysen samt några grundläggande demografiska variabler. Variablerna är på olika skalnivåer. Frekvenser och procent anges för variabler på nominal- eller ordinalskalan. Medelvärden och standardavvikelser anges för variabler på kvotskalan och för variabler på ordinalskalan som används som om de vore på kvotskalan (ibland gör forskare förenklande antaganden som möjliggör att ordinalskalevariabler kan användas som kvotskalevariabler).

Efter att du har presenterat din deskriptiva statistik kommer det resterande resultatavsnittet se olika ut beroende på vilka bivariata statistiska analyser (mellan två variabler åt gången) och multivariata statistiska analyser (mellan flera variabler samtidigt) som du har valt att genomföra. Om du är osäker på vilka typer av bivariata och multivariata statistiska analysmetoder som är lämpliga för dina variabler så du ta hjälp av KVANTILA:s Verktyg för att välja rätt statistisk analysmetod till rätt variabler. Presentera resultaten av dina bivariata och multivariata statistiska analyser i tabeller och kommententera de signifikanta resultaten i löpande text i första stycket under varje tabell. Mallar för både korrelationsmatriser och regressionstabeller finns tillgängliga från KVANTILA. Nedan ges ett exempel på hur en regressionsanalys kan presenteras i en enkel tabell:

Tabellen ovan innehåller det mest väsentliga som en tabell för en regressionsanalys bör innehålla. I vissa fall innehåller tabeller av detta slag fler kolumner, med till exempel konfidensintervall för regressionskoefficienten (b). I vissa fall anges enbart den "vanliga" (icke-standardiserade) regressionskoefficienten (b) eller den standardiserade regressionskoefficient (β) och inte båda två.

Under tabellen för regressionsanalysen ser du ett antal p-värden med asterisker ("stjärnor"). Asteriskerna används för att synliggöra vilka resultat som är signifikanta på en viss nivå, dvs. för att synliggöra vilka p-värden som understiger ett visst tröskelvärde. Sådana asterisker med p-värden ska alltid anges i de tabeller som presenterar dina huvudsakliga resultat, oavsett vilken typ av analyser du arbetar med. Tabellen för regressionsanalysen innehåller även exakta p-värden. Det kan tyckas onödigt att ange både asterisker och exakta p-värden, men det är ganska vanligt att göra på detta sätt eftersom asteriskerna hjälper blicken att snabbt hitta de signifikanta resultaten och de exakta p-värdena preciserar signifikansen.

För variabeln Kön har svarsalternativet "man" angetts som referenskategori. Det betyder att variabeln enbart har två svarskategorier, varav män har kodats med det lägre värdet (antagligen 0) och kvinnor har kodats med högre värdet (antagligen 1). Regressionskoefficienten för variabeln Kön visar alltså hur kvinnors allmänna livstillfredsställelse är i jämförelse med män. Nu är det viktigt att komma ihåg att siffrorna i just denna tabell är påhittade och alltså inte säger något om hur det ser ut i verkligheten.

Alla tabeller som du presenterar i ditt analysavsnitt ska, som tidigare nämnts, kommenteras i löpande text i styckena som följer direkt efter tabellerna. Kommentarerna ska lyfta fram de viktigaste resultaten i tabellerna. De viktigaste resultaten är de som är signifikanta och relevanta för uppsatsens syfte. Kommentarerna bör så långt det är möjligt vara enkla att förstå även för den som inte har erfarenhet av att använda samma statistiska analysmetod. Tabellen för regressionsanalysen skulle förslagsvis kunna kommenteras på följande sätt i löpande text:

Enligt Tabell 2 upplever kvinnor större livstillfredsställelse än män (β = 0,43; p < 0,001). Dessutom tycks personer med högre inkomst uppleva större livstillfredsställelse än personer med lägre inkomst (β = 0,20; p = 0,039).

De viktigaste sifforna i en tabell anges inom parentes i slutet av varje mening som kommenterar tabellen. P-värdena inkluderas alltid bland dessa "viktigaste siffror", men du bör även inkludera korrelations- eller regressionskoefficienter samt eventuella mått på effektstorlekar. På så vis slipper läsaren titta på tabellen för att ta reda på hur stora och signifikanta specifika resultat är.

Exempel på hur kvalitativa resultat kan presenteras i en uppsats

Detta avsnitt presenterar några exempel på hur viktiga delar i ett kvalitativt resultatavsnitt kan se ut. De viktigaste delmomenten i en kvalitativ analys – kodning och kategorisering av koder – återfinns på ett eller annat sätt i de flesta andra kvalitativa analysmetoder. Du kan läsa mer om dessa delmoment i KVANTILA:s Lathud till kvalitativ analys. Exemplen som visas nedan kommer presentera resultaten av en (påhittad) tematisk analys, men resultaten av de flesta andra kvalitativa analysmetoder presenteras på liknande sätt.

De teman som formuleras genom kodning och sortering av koder ska skrivas fram i separata underavsnitt i resultatavsnittet. Varje underavsnitt bör ha en rubrik som sammanfattar dess tema på ett tydligt sätt. Ett bra tips är att försöka formulera varje rubrik som ett påstående som innehåller ett verb. Med andra ord bör varje rubrik formuleras som en komplett mening där något händer eller där någon gör något. En sådan rubrik är oftast informativ och tydlig. Här är några exempel på rubriker som skulle kunna användas till underavsnitt som presenterar olika teman:

"Nyhetsrapporteringen skapar oro"

"Oron rör främst barn och barnbarn"

"Hemmet känns tryggt"

"De äldsta har slutat svara i telefon"

Rubrikerna ovan formuleras som sagt som påståenden som ger en tydlig bild av innehållet, och den centrala slutsatsen, i varje tema. Varje underavsnitt bör inledas med ett stycke som, implicit, förklarar och tydliggör innebörden av påståendet i rubriken. Sedan följer flera olika stycken och citat som belyser olika aspekter av påståendet. De första styckena efter rubriken till ett underavsnitt skulle kunna se ut på detta sätt:

Nyhetsrapporteringen skapar oro

Flera av de äldre uppgav att de kände sig oroliga när de tog del av nyhetsrapporteringen om kriminalitet. Oron var ofta förknippad med en känsla av hopplöshet och rådlöshet. Flera av de äldre menade att samhället hade förändrats så att de inte längre förstod varför vissa brott begicks. Så här sade en av intervjudeltagarna:

När jag var ung på livet fanns det ingen som sköt pistol mot någon annan människa. Nej, det var inget som hände som man någonsin pratade på. Och om man hörde något sådant så var det långt bort förstår du. Det fanns inte utanför dörren, där ute. Det har blivit alldeles tokigt alltihop, och jag förstår det inte. Jag vet inte vart det bär av. Jag begriper mig inte på det. Vad ska man göra? (Ensamstående kvinna, 78 år)

Av citatet framgår att intervjupersonen uppfattar att kriminaliteten har förvärrats mycket sedan intervjupersonen var ung, då skjutningar inte var vanligt förekommande. Intervjupersonen tycks uppleva en känsla av vanmakt och en ovisshet inför framtiden. Detta framgår av att intervjupersonen förklarar att hon inte kan förstå den utveckling som har skett och inte heller vet hur utvecklingen kommer fortskrida.

De första meningarna i exemplet ovan förklarar och tydliggör påståendet i rubriken, som sammanfattar temat. Citatet, i stycket därefter, lyfter fram en aspekt av påståendet i rubriken. Citatet tolkas därefter på ett grundläggande sätt. Det är mycket viktigt att denna grundläggande tolkning hänvisar till specifika detaljer i det analyserade citatet eftersom dessa specifika detaljer ger tolkningen trovärdighet och substans. I exemplet ovan ser du att tolkningarna av citatet bland annat hänvisar till specifika detaljer om skjutningar och upplevde oförståelse.

Det är även möjligt att presentera mer utvecklade teoretiska analyser, med hjälp av valda teoretiska begrepp och resonemang, i anslutning till de grundläggande tolkningarna av citaten i resultatavsnittet. Stycket som följde efter citatet, i exemplet ovan, skulle i så fall kunna se ut på följande sätt:

Av citatet framgår att intervjupersonen uppfattar att kriminaliteten har förvärrats mycket sedan intervjupersonen var ung, då skjutningar inte var vanligt förekommande. Intervjupersonen tycks uppleva en känsla av oro, vanmakt och ovisshet inför framtiden. Detta framgår av att intervjupersonen förklarar att hon inte kan förstå den utveckling som har skett och inte heller vet hur utvecklingen kommer fortskrida. Intervjupersonens upplevelse av oro, vanmakt och ovisshet kan delvis beskrivas som en existentiell rädsla inför det främmande och obegripliga (Greenberg, Pyszczynski & Solomon, 1986), men det är även rimligt att betrakta oron, vanmakten och ovissheten som en befogad rädsla inför det konkreta hot som kriminalitet utgör. Den sistnämnda tolkningen stämmer bättre överens med det synsätt som intervjupersonen själv tycks vilja förmedla – det vill säga att kriminaliteten, och inte intervjupersonens egna existentiella upplevelser, är det faktiska problemet – och således bör den sistnämnda tolkningen vara att föredra (Teo, 2010).

Som framgår av den teoretiska analysen i exemplet ovan är det viktigt att diskutera och jämföra olika möjliga teoretiska analyser och argumentera för hur lämpliga eller olämpliga dessa är. De teoretiska analyserna bör, på samma sätt som de grundläggande tolkningarna av citaten, underbyggas med hjälp av hänvisningar till specifika detaljer i citaten. Kom ihåg att du gärna får ifrågasätta och föreslå utvecklingar av de teoretiska begrepp och resonemang som du använder dig av. Du ska anpassa och utveckla teorin utifrån dina resultat och inte försöka anpassa dina resultat efter teoretiska förgivettaganden.