Forskare läser sällan andras forskningspublikationer

De flesta forskningspublikationer är ganska tråkiga. Åtminstone presenterar de inte något nytt och spännande som kan överraska eller inspirera en eventuell läsare. Vissa publikationer är dessutom rent av obegripliga – på grund av svårgenomtränglig jargong (i de forskningstraditioner som tillåter detta) eller avancerade/invecklade metoder som enbart kan dechiffreras av ett fåtal metodexperter (som sällan är intresserade av själva ämnet som undersöks).

Av samtliga ovanstående anledningar är nästan alla forskare mer intresserade av att fila på egna manuskript än att läsa andras publikationer. Det är tråkigt att läsa andras studier, och det gynnar knappast den egna karriären. Om man läser andras forskning så gör man det med avsikten att försöka skriva egna arbeten. Man läser därför så lite som möjligt och enbart det som man tror kan användas för att stödja det man själv vill ha sagt när man ”bygger sitt narrativ”. Man hittar alltså på sin egen story först och sedan rotar man runt bland tidigare studier för att försöka underbygga denna story på ett ”vederhäftigt” sätt. Ofta läser man bara titlar och abstracts. Och många gånger läser man helt fel.

Enligt ett flertal forskningsöversikter, som har sammanställts i en publikation av Anastasia Rivkin1, framgår det att 25 till 54 procent av alla forskningsciteringar är felaktiga på ett eller annat sätt. Detta är alltså de forskningsciteringar som görs i forskningspublikationer av andra forskningspublikationer. Det har inget att göra med hur journalister eller ”den breda allmänheten” tar del av, och citerar, forskning.

Ibland beror dessa felciteringar på lättja och ibland på bristande kompetens. Det är omöjligt att säga vad som är vad. Många gånger beror det nog på bådadera. Jag har självt kollat upp några av de citeringar som har gjorts av mina publikationer och jag kan konstatera att uppskattningen att 25 till 54 procent är felaktiga inte är en överdrift, utan snarare tvärtom. I flera fall har jag sett att andra studier har citerat min forskning för att försöka underbygga slutsatser som är rakt motsatta de resultat och slutsatser som jag har presenterat i min forskning.

Så vad kan man dra för slutsats av allt detta? Det är väl det gamla vanliga ”tro inte på allt du läser”. Inte ens om det har publicerats i referentgranskade vetenskapliga tidskrifter.

/Olov