Vi som arbetar inom akademin är inte alltid överens om syftet med högre utbildning, och ofta är vi inte ens medvetna om vår bristande samsyn eftersom de flesta av oss inte reflekterar kring frågan. Det är dock viktigt att vara göra just detta – reflektera kring frågan – eftersom olika föreställda syften med högre utbildning har implikationer för vad vi ska lära ut och hur vi ska göra det.
För det första kan vi tänka oss att syftet med högre utbildning är att möta arbetsmarknadens behov och att selektera fram de bästa talangerna till de viktigaste yrkena och positionerna inom offentlig förvaltning och privata företag. Om vi föreställer oss att detta är syftet med högre utbildning gör vi även antagandet att högre utbildning tjänar samhällets kollektiva intressen snarare än enskilda individers intressen. ”Samhället” är ett svårt och märkligt begrepp eftersom det inbegriper så många olika individer och livsöden, men låt mig ändå, för stunden, göra det förenklande antagandet att det finns något sådant som ett samhälle som har vissa kollektiva intressen av ekonomisk tillväxt och en tillförlitlig samhällsservice. Detta samhälle organiserar, enligt denna första uppfattning, institutioner för högre utbildning för att tjäna sin egen fortlevnad och tillväxt.
För de som har ett mer liberalt sinnelag är det dock svårt att se ett egenvärde i ”samhällets” fortlevnad och tillväxt. ”Samhället” går ju inte att se i sin helhet – det enda vi kan se är dess otaliga enskildheter och skiftande, osamstämmiga uttryck. ”Samhället” kan ju inte tänka, känna och uppleva, utan det enda som kan tänka, känna och uppleva är samhällets separata individer, som oftast tänker, känner och upplever på helt olika sätt. Med andra ord: ”samhället” som kollektiv varelse finns inte annat än i föreställningsvärlden. Syftet med högre utbildning är därför, för liberaler, individens frihet och oberoende från detta föreställda samhälle. Syftet med högre utbildning är att låta individer vinna sin egen frihet genom att bryta sig loss från kollektivets konsensusuppfattningar och moraliska ramverk för att istället kunna tänka, och leva, självständigt och oberoende av andra.
Dessa olika uppfattningar om vad som är syftet med högre utbildning har tydliga praktiska konsekvenser för oss som arbetar inom akademin. Om vi antar att högre utbildning syftar till att tjäna ”samhällets” och arbetsmarknadens behov kommer vi anstränga oss för att fostra, disciplinera och sålla bland våra studenter för att låta de ”duktigaste” ta kontrollen över viktiga poster och arbetsuppgifter. Om vi istället antar att högre utbildning syftar till att tjäna enskilda individers frihet kommer vi uppmana studenterna till att slita sig loss från alla former av disciplinering och fostran; vi kommer i så fall inte selektera bland dem utifrån förutbestämda allmänna kriterier utan istället uppmana var och en av dem att utforska sin egen väg och sin egen sanning.
Jag kan sympatisera med båda de kontrasterande uppfattningar som jag har beskrivit ovan. Men, visst, om jag måste välja en av dem väljer jag individuell frihet framför samhällsnytta. Jag kan inte leva utan frihet, men jag kan leva utan nytta.
/Olov
Comments